Saker du inte visste om andra världskriget

Jag hittade en väldigt intressant artikel om bakgrunden till skapandet av den belgiska seriefiguren Tintin, på Svenska motståndsrörelsens hemsida. Det här var något helt nytt för mig.

Delar av artikeln:

Det är nämligen mer eller mindre klarlagt att Hergés ursprungliga förebild till karaktären Tintin var hans vän Leon Degrelle som sedermera blev general i SS och nationalsocialistisk krigshjälte.

Det slutgiltiga omdömet om Leon Degrelle fälldes av Hitler själv, som vid ett möte med Degrelle ska ha sagt: ”Om jag hade haft en son, skulle jag ha velat att han var som du.”


För att läsa hela artikeln besök http://www.patriot.nu/artikel.asp?artikelID=1829

Mellan åren 1901 och 1909 så var USA:s president, republikanen Teodore Roosevelt och som efternamnet antyder så var han släkting med Franklin D. Roosevelt som var USA:s president under kriget, mellan perioden 1933-1945.

Men det som alla kanske inte känner till var att Teodore Roosevelt hade en son som hette samma sak, Teodore Roosevelt JR, född 1887 och som var med i både första och andra världskriget och som blev så högt som brigadgeneral innan han dog. Theodore Roosevelt JR var också med vid landstigningen i Normandie, närmare bestämt på Utah beach och hade ansvaret över den amerikanska fjärde infanteridivisionen, åttonde infanteriregementet och 70de stridsvagnsbataljonen. Trots att han var med i den första anfallsvågen så överlevde han landstigningen.

Theodore Roosevelt JR, hade hjärtskador och led av reumatism så egentligen borde han inte ha fått vara med vid fronten som han gjorde vid 57 års ålder med en käpp i handen som han alltid hade med sig. En dryg månad efter landstigningen, den 12 juli 1944, så dör han i hjärtattack.

Hans släkting Franklin D. Roosevelt som var president vid tidpunkten dog också knappt ett år senare, 12 april 1945.

 

 

Det jag kommer berätta om nu fick jag reda på via en filmatisering av just det här, hann bara med att se en kort bit av slutet, men har forskat lite på internet och kommit fram till själva historian.

 

Werner Goldberg som han hette, föddes den 3 oktober 1919 i Königsberg i Tyskland.  Han föddes som jude men ville assimilera till det tyska samhället så han lät döpa sig i en luthersk kyrka och gifta sig också med en kristen.  Werner slutade skolan 1935 och började som lärling på ett klädmärke som hette Schneller und Schmeider, där ägaren var jude och de anställda var antingen judar eller halvjudar.

I början av 1938 så arbetade han sex månader åt något som hette Reicharbeitsdienst som hade som uppgift att utföra arbeten relaterade till både militären, jordbruket och civila ändamål, för att få ner arbetslösheten.  Samma år så gick han med i armén och var också med vid invasionen av Polen den första september 1939.
Det kända fotografiet på honom togs av en arméfotograf och var inte alls ämnat för någon affisch utan det var en vanlig porträttbild som alla tjänstgörande fick. Fotografen som hade tagit bilden tog sig friheten att sälja bilden till Berliner Tageblatt som publicerade fotografiet i sin söndagsupplaga 1939 med rubriken ”Idealbilden av en tysk soldat”. Senare så användes bilden till rekryteringsaffischer för den tyska armén.

Den 8 april 1940 fick han avsluta sin tjänstgöring i armén då alla halvjudar, på order av Adolf Hitler var tvungna att lämna armén.  Han gick tillbaka till sitt gamla arbete på klädmärket, men nu hette det Feodor Schmeider, eftersom man inte fick använda det gamla namnet Schneller som var judiskt. Det sägs att han fick en väldigt viktig roll på företaget som tecknade avtal med både armén och flottan om att sy upp uniformer. Werner vidareutbildade sig och började hålla föreläsningar för organisationer och chefer på textilföretag.

I december 1942 blev hans far svårt sjuk och intagen på ett sjukhus i Nuremberg, men Gestapo skickade honom vidare till ett sjukhus bara för judar som fungerade ungefär som ett fängelse. På julaftonskvällen 1942 smög sig Werner in i sjukhuset medan fångvaktarna var berusade och spelade kort och fritog sin far.  Gestapo fick återigen tag på hans far och det sägs att han ska ha blivit skickat till ett ”läger”.

Werner Goldberg överlevde kriget och dog 28 september 2004, och blev nästan 85 år gammal.

Tyskland och England hade mer eller mindre förklarat sinsemellan att inget av länderna skulle bomba varandras huvudstäder, men av misstag så löstes det här upp när ett tyskt bombplan av misstag bombade London. Det var den 24 augusti 1940 när tyska bombplan skulle bomba militära mål i utkanten av London som man av misstag kom ur kurs och istället råkade bomba civila hus i centrala London vilket också ledde till flera dödsoffer.

Så natten mellan den 25 och 26 augusti bombades då Berlin, på order av Winston Churchill, som en hämnd för detta men skadorna blev ganska minimala. Efter det här så drog Adolf Hitler, den 4 september, tillbaka förbudet om att bomba London.
Jag är inte helt säker, men tror tyskarna meddelande England att det som hade inträffat var ett misstag, men det var inte en godtagbar ursäkt, uppenbarligen.

I krigsfilmen ”Battle of Britain” så visar dom det här tyska bombplanet som av misstag råkade fälla bomber över London. En bit in på videoklippet så finns också en scen från ett stormöte där man hör originalljudet från ett tal av Adolf Hitler efter det att England bombade tillbaka. Det finns tyvärr ingen textning, men kortfattat så förklarar han att man kommer ge igen med det dubbla för varje gång England ger sig på Tyskland.

Först så får jag börja med att be om ursäkt för att det inte har uppdaterats oftare, har haft tusen andra saker att tänka på.


Det mest troliga svaret på den frågan är Heinrich Severloh, som vid 20 års ålder tjänstgjorde på Omaha beach och sammanlagt sköt ihjäl mellan 1500-2000 stycken amerikanska soldater den sjätte juni 1944.

Heinrich Severloh föddes den 23 juni 1923 och ingick i Wehrmarcht från 1942. Hans första tjänstgöring var vid luftvärnet i Hanover-Bothfeld och den 9 augusti 1942 förflyttades han till Frankrike och det 321 artilleriregementet där han utbildades till ordonnans. I december 1942 förflyttades han till östfronten där han fick tjänstgöra som slädförare. Efter att ha fällt kontroversiella kommentarer om saker och ting blev han bestraffad så pass illa att han fick bestående hälsoproblem. På grund av det här låg han på sjukhus i sex månaders tid fram till juni 1943. I oktober samma år skickades han till Braunschweig i Tyskland för att utbilda sig till officer men när hans tidigare enhet i Frankrike led stora förluster förflyttades han tillbaka dit. Hans artillerienhet gjordes om till en infanteri division och blev stationerad i Normandie.

Heinrich Severloh placerades i ”Widerstandsnest 62” på Omaha beach. Han hade en kulspruta av modell MG42 och två vanliga gevär till sitt förfogande. Klockan 3 på eftermiddagen hade han skjutit sammanlagt 12 000 kulor med sin MG42 och 400 med sina två gevär som han var tvungen att använda när kulsprutan blev för överhettad. I tidningar i England och USA så blev Severloh ökänd och fick namnet ”The Beast of Omaha Beach”. I sin självbiografi så berättar Sverloh att Omaha försvarades av endast 30 stycken tyska soldater, vilka måste varit väldigt bra placerade då ungefär 3000 amerikanare dog på bara den stranden.

Severloh tillfångatogs i staden Colleville en bit från Normandie och skickades som krigsfånge över till Boston i USA där han hölls som fånge fram till maj 1946. Därefter skickades han till Bedfordshire i England för att hjälpa till att bygga vägar. Han blev en fri man 1947 efter att hans far kom med förslaget till engelska armén att hans son istället kunde börja jobba på en av hans åkrar.

Heinrich Severloh dog den 14 januari 2006.

Jag läste idag en artikel i tidningen Allt om historia, att Churchills fru hade en kusin som var aktiv nationalsocialist. Så det här inlägget kommer lite oplanerat och är taget direkt från artikeln i tidningen. Jag har tagit bort och lagt till lite citationstecken för att det ska spegla min syn på det hela och inte tidningsredaktionen, har också bytt ut ordet "nazist".

I slutet av 1930-talet tillhörde George Pitt-Rivers Storbritanniens mest övertygade nationalsocialister. Han var också kusin till Winston Churchills hustru Clementine. Nu har en stor samling dokument med anknytning till hans liv kommit i dagen. Tidigare okända foton av Adolf Hitler samt brev till den tyska ”diktatorn” och andra ledande nationalsocialister har återfunnits på en vind hos Pitt-Rivers son. George Pitt-Rivers blev övertygad nationalsocialist på 1930-talet och propagerade för att rashygien borde användas för att förbättra den brittiska folkstammen. Pitt-Rivers träffade Adolf Hitler första gången 1937. Under andra världskriget var han övertygad om att de allierade aldrig skulle vinna. 1940 arresterades han på order av sin släkting Churchill. Ytterligare 150 andra kända nationalsocialistiska sympatisörer greps detta år för att de ansågs hota den nationella säkerheten. De nyupptäckta dokumenten håller nu på att katalogiseras av Churchillarkivet i Cambridge. Forskare anser att de kompletterat bilden av de tysk-brittiska relationerna under kriget.

I boken ”Nikita Khrusjtjov” av Roy Medveden så framkommer det hur Ryssland med Stalin i spetsen behandlade landets judar. För en del så är det ingen nyhet hur judar behandlades i Ryssland, men många har en bild av Ryssland under den här tiden som ett land som befriade Europa och stod för rättvisa. En ytterst verklighetsfrånvänd uppfattning eftersom Stalin var en person som inte såg något värde i människoliv, vare sig det handlade om egna officerare som han avrättade av ren paranoia eller civilbefolkningen i olika sammanhang.

I boken berättar man om vad som hände efter att Tyskland och Ryssland hade tagit Polen 1939, och vad som hände med judar som befann sig i västra Ukraina som hade flytt Polen. Det som är med fet stil är det som jag vill lägga vikten på.

”Svårare och mera invecklad var situationen i västra Ukraina, senare även i Bukovina och Bessarabien. På landsbygden dominerade den ukrainska folkstammen, i städerna – Lvov, Borislav, Drogobytj och Kobel – var majoriteten av befolkningen polsk eller judisk. Där fanns även många polska och judiska flyktingar, som bestämt sig för att återvända till de tyskockuperade delarna av Polen efter kriget. Den polska intelligentian var förvirrad och desperat, den unga staten hade rasat samman med chockartad fart. Där fann nästan inga kommunister sedan komintern 1937 upplöst de polska västukrainska och vitryska kommunistpartierna, vars ledare arresterats och utplånats efter falska beskyllningar. Partiet måste byggas upp igen från grunden. En del väl snabba sociala reformer genomfördes, banker, industrier och affärsföretag ersattes med kooperativ och på landsbygden förvandlades bondejordbruken till kollektiv, storgodsägarna förlorade sina egendomar. Emellertid väckte reformerna ingen opposition. Kapitalisterna i västra Ukraina var demoliserade och fann motstånd lönlöst. Ändå deporterades grupper av polacker, judar och Ukrainare, s.k. socialt främmande element, österut, de flesta till städer i Sibirien. Och detta var bara början. Efter kriget blev denna utglesning av samhällena i västra Ukraina, Vitryssland även som i de baltiska republikerna betydligt radikalare.”

Längre fram i boken går det att läsa att det cirkulerade rykten bland Stalins närmaste män om att han ”planerade att deportera judar till östliga delar av unionen”. I det här fallet rör det sig alltså om judar boendes i Ryssland, i stycket innan var det i Ukraina.

Saken är den att det ska framkomma än tydligare vad det fanns för planer och vad som verkligen genomfördes, så jag kommer gå igenom om det står i den bok jag nämnde eller om det var i en annan.



Tänkte också passa på att berätta lite vad Gustav den femte hade för kontakt med Adolf Hitler och tredje riket.

När Hitler fyllde 50 så fick han en staty av Gustav den femte som föreställde Karl den XII. Han ska också på eget bevåg ha åkt till Tyskland och dekorerade Göring med storkorset av svärdsordern vilket gjorde att det blev en livlig debatt i riksdagen. I oktober 1941 telegraferade Gustav den femte ett tack till Hitler för att han beslutat slå ned den ”bolsjevikiska pesthärden”, kungen gratulerade också Hitler till den ”den redan uppnådda framgången” på östfronten.

1935 var också Rudolf Hess i Sverige och höll tal inför Gustav den femte och vår kungs föräldrar, och Horst Wessel sången ska också ha avsjungits i stadshuset.



I mitt nästa inlägg kommer jag bland annat tala om Erwin Rommel.

Det var egentligen tänkt att det här inlägget skulle publiceras på lördag med eftersom jag inte kommer ha tillgång till internet då, så blir det redan nu.

Operation Barbarossa, alltså den tyska invasionen av Ryssland den 22 juni 1941 kunde ha gått bättre för Rysslands del, om framförallt Stalin hade tagit till sig det alla sa till honom. Egentligen ville Hitler att invasionen skulle ske redan hösten 1940 men hans generaler lyckades för en gång skulle få honom att ändra sitt beslut. Det här med förklaringen att det var väldigt osmart med tanke på den hårda ryska vintern och att armén borde förbereda sig mer i och med en invasion av den här storleken.

Det kan låta ologiskt men trots att västliga diplomater rapporterade till Stalin att tyskarna skulle komma att invadera landet när som helst, eftersom det inte kunde undgå någon att man förflyttade miljontals man (tre miljoner tyskar och ca en miljon övriga) och krigsmateriel till ryska gränsen så trodde han väldigt naivt att det var en luring från britterna. När Churchill och till och med Roosevelt meddelade Stalin att tyskarna skulle komma att invadera så trodde han att det var ett knep från Englands sida för att spela ut Ryssland och Tyskland mot varandra. Att om Ryssland rustar upp sin armé känner sig tyskarna hotade och invaderar med den invändningen.

Det man samtidigt måste förklara är att Stalin förstod att Tyskland så småningom skulle komma att förklara krig med Ryssland men inte redan, bara det faktum att de två länderna hade ingått en pakt (Molotov-Ribbentrop-pakten) var främmande. Trots alla rapporter om en förmodad invasion så fortsatte landet att leverera råvaror till Tyskland utan problem, och de befästningar som byggdes mot tyskarna saktades till och med ner för att inte verka provocerande. Tyskarna köpte bland annat olja från Ryssland och visste att när det var dags att betala så hade invasionen redan inletts.

För att lägga fram några siffror för att styrka vilken överlägsenhet tyskarna hade gentemot ryssarna så kan det berättas att en halv miljon ryska soldater dog bara de två första veckorna, och nästan en miljon blev tillfångatagna. I början tog man ungefär tio mil om dagen och infanteriet hamnade långt efter stridsvagnarna i framryckningarna.

Hur reagerade Stalin på den tyska invasionen? Jo han ska ha suttit ner och varit helt stirrig de första dagarna tills hans närmaste hade förklarat att han måste agera och ta tag i situationen.






Källor är bland annat dokumentärserien ”The World At War” och boken Stalingrad.


I mitt nästa inlägg så kommer jag bland annat fortsätta att tala om Stalin, och vad denna herre ville göra med landets judar!

Som jag skrev i mitt förra inlägg så kommer jag bara skriva om ett konstaterande idag:

Någonting jag lagt märke till i krigsfilmen ”Rädda menige Ryan” och som inte förhåller sig till hur verkligheten faktiskt var, är det att samtliga tyska soldater i filmen är rakade på huvudet. Jag kan inte dra mig till minnes att jag sett någon tysk soldat, i de otaliga dokumentärer och bilder jag tagit del av som är rakad på huvudet. Alla har haft hår på huvudet, men däremot så kan man se att en hel del amerikanska och ryska soldater som var rakade på huvudet. Jag har inte forskat i ämnet varför alla tyskar skulle ha hår på huvudet under tjänstgöring, men man kan säkert dra lite paralleller till vilket intryck man ville göra. Kommer ihåg en f.d. tysk soldat som sa i en intervju att dem såg sig själva som ”gentlemen-like” och det i kombination med att man skulle se väldigt arisk ut så fick man troligtvis inte raka av håret.  Varför det var precis motsatsen i filmen är enligt min egen gissning för att tyskarna skulle se lite mer ”onda” ut.


I mitt nästa inlägg så kommer jag berätta om en paranoid Stalin som trodde att England försökte lura honom.

Eftersom bloggen är ny och för att få igång besöksstatistiken publicerar jag det här inlägget redan nu under onsdagen:


En stor anledning till att de allierade lyckades skapa ett brohuvud vid landstigningen i Normandie den 6 juni 1944 var för att man inte lyckades skicka förstärkningar till Normandie i god tid. Självklart hade det gått bättre om befästningarna var mer och bättre bemannade men det hade gjort ännu större skillnad om pansarreserverna som låg utanför Paris hade skickats iväg i tid.

Det fanns en person som fick ge order om att förflytta dom här pansarreserverna, och det var självaste Adolf Hitler själv. Även om man säkert hade kunnat göra dom här truppförflyttningarna utan hans vetskap/godkännande var det ingen som vågade ta risken för man visste inte hur han skulle reagera. Adolf Hitler hade kvällen innan tagit sömntablett och sagt att han inte ville bli väckt oavsett vad. Man har räknat med att pansarreserverna blev försenade med ca fem timmar eftersom ingen vågade väcka Hitler och säga att de allierades landstigning hade påbörjats. Vissa tror det att eftersom det tog så långt tid för amerikanarna att ta Omaha så hade man kunnat tvinga tillbaka dem. Något som inte gjorde saken bättre var att den som hade det högsta ansvaret över just Normandie, nämligen fältmarskalk Erwin Rommel, befann sig inte i Normandie denna dag utan var och hälsade på sin fru som oturligt nog fyllde år samma dag.

En annan smått komisk sak var att Adolf Hitler trodde fortfarande när det var mitt på dagen att landstigningen i Normandie bara var en skenmanöver för den verkliga invasionen vid Pas-de-calais där engelska kanalen är som tunnast. Dilemmat ifall man skulle väcka Hitler eller inte framkommer också i krigsfilmen ”The longest day” från 1962. Eftersom just landstigningen i Normandie är något som intresserat mig extra mycket så kommer jag berätta om ytterligare två saker som har koppling till Normandie längre fram.

Eftersom det här inlägget publicerades tidigare än vad det var tänkt kommer jag på lördag berätta om ett litet konstaterande, att krigsfilmen ”Rädda menige Ryan” inte förhöll sig till verkligheten när det kommer till tyska armén. I mitt inlägg efter det kommer jag berätta om en paranoid Stalin som trodde att England försökte lura honom.

I mitt nästa inlägg kommer jag berätta varför Hitlers pansarreserver blev så pass mycket försenade när de allierade landsteg i Normandie.